Var det jag?
När jag gick hem från skolan så såg jag en liten tjej som inte kan ha varit äldre än kanske 7-8 år.
Jag tänkte inte på det så mycket först, men sen slog det mig plötsligt när hon hade småsprungit en liten bit och plötsligt stannade för att ta upp en gummisnodd.
Det var ju jag.
Det låter kanske lite konstigt, men det var faktiskt jag. Jag kände igen mig själv från när jag var liten och brukade plocka upp gummisnoddar som jag hittade lite överrallt. Hon stannade vid en liten väg utanför vår skola fast bilen som kom åkandes var väldigt långt ifrån, och om jag minns rätt så var jag också ganska försiktig vid den åldern. Och spralligheten, med det ljusa blonda håret. Det var verkligen jag.
Jag höll på att börja gråta, för det var ett av de mest känsloladdade upplevelserna jag har varit med om. Och jag fattade helt plötsligt att jag är stor nu. Jag fattade hur gammal jag har blivit, det hade jag inte förstått riktigt föränn nu.
Det speciella med hela upplevelsen var att det kändes lite som på film, för när jag precis hade kommit på det och var jättechockad så tittade jag inte åt hennes håll, och när jag sen tittade åt hennes håll igen så var hon borta. Som t.ex på OC, box 2, när Summer ska åka med Zach till Italien för att hans syster ska gifta sig. Då ser hon en liten pojke som ser ut exakt som en liten Seth. Och han leker med en häst som ser nästan exakt ut som Kapten. Oats. Och då fattar hon bara.
Det var riktigt coolt, tack lilla Mini-Nicole för att du förgyllde min dag =) 
Haha, jag när jag var liten och söt =)
En hyffsad bild på mig i dagens läge, lite äldre:P Fast som man brukar säga, man blir bara snyggare med åren! :D Tänk på det ni!
Muchos pussar :D
