I <3 Jesus!
Hemma igen från Summerstream med värsta förkylningen! jAg saknar alla så mycket att det gör ont i hela mig=(
Jag älskar verkligen att vara på Summerstream, eftersom det nästan bara är andra kristna där, som jag kan diskutera min tro med och ha det helt galet roligt med! Dock brukar det när man kommer hem iallafall för min del, bli svårt att hålla kontakten med Gud lika ofta, men när jag känner så nästa gång så har jag fått höra något som jag iochförsig redan visste, men verkligen kom att tänka på:
När vi vänder oss om från Gud, eller känner att Han inte är närvarande eller liknande, så känns det som om allt bara blir fel och att vi bara kommer allt längre ifrån Honom. Vi orkar inte vända om, för vi tror att vi behöver gå en så lång väg för att komma tillbaka till Honom igen. Men egentligen så behöver vi bara vända oss om för Han har inte stått kvar på samma ställe bara för att vi har lämnat Honom. Han har gått precis bakom din rygg hela tiden och väntat på just dig med öppna armar.
Är inte det en befrielse att höra? Jag tycker att det är helt underbart.
Jag tänkte fortsätta med lite kristet snack ett litet tag till och jag ber alla som läser detta att fortsätta med det texten ut, för iallafall nån kanske blir inspirerad. Jag tänkte berättta min lilla historia om hur jag blev kristen och hur allt bara vände för mig.
Det hela började med att jag har växt upp i världens bästa familj med en mamma, en pappa, tre storebröder och en lillasyster. Ingen var dock kristen i varken familjen eller såvitt jag vet i släkten, så jag hade inte hört så mycket mer än från skolan om kristendomen, och det var inget som jag funderade över speciellt mycket heller.
Efter några år så var det ungefär samma visa, men nu hade jag plötsligt en åsikt om kristna,- Jag tyckte att de var de tråkigaste och mest puckade människorna i hela världen. (Jag skämms lite för vad jag då tyckte, men det är hela sanningen) Nä, jag kunde verkligen inte fatta vad som var så speciellt med Gud eller Jesus.
Jag tror att jag trodde på att det fanns en himmel som man kom till, men att det var Big Bang som skapat jorden. Jag blandade alltså lite olika religoner och höll på så ett bra tag till.
Men så började jag i min nuvarande skola, och hamnade i en bra klass. Inte så mycket ändrades förutom att jag träffade en tjej som var lite av klassens pajas. Jag umgicks inte så mycket med henne eftersom jag var väldigt blyg, och endast vågade vara riktigt rolig med folk som jag kände.
När vi skylle flyttas upp till sexan så kände jag att det var ganska skönt, eftersom jag hade kommit in mitt i terminen på fyran, och de dessutom hade kommit ganska mycket längre inom en del ämnen en jag hade.
Jag hamnade alltså i en ny klass som jag trivdes i direkt. Med undantag från vissa idioter i den klassen så är den mer eller mindre perfekt för min del.
De enda som jag kände från min gamla klass var den roliga tjejen som var väldigt modig och en annan tjej. Jag skulle flytta med min familj som har flyttat runt ganska mycket, och hamnade i samma hus som den här modiga tjejen då. Vi började naturligt umgås, och blev riktigt bra kompisar. En dag så fick jag väl reda på att hon var kristen och tänkte typ "Oj, är hon?! Men hon är ju inte ett dugg töntig eller konstig." Och det var då som jag fick en annan uppfattning av kristna. Jag respekterade dem lite mer, men jag tyckte fortfarande att det var något konstigt och knäppt.
Förra året, när jag gick i sjuan så fick jag höra talas om en kristen ungsomsgrupp vid namn Cactus. Det var den här kompisen som hade berättat för mig om att hon brukade gå dit och att det var jättekul. Jag tänkte bara"Shit, vad är det för nåt? Och vilket namn! De sitter säkert och gör massa knäppa saker och ber hela tiden."
En kväll frågade hon mig om jag ville följa med till "Cactus". Jag var fortfarande misstänksam så jag sa att jag skulle hitta på något annat eller nåt liknande. Men jag blev faktiskt lite nyfiken, så en dag fick jag bara för mig att jag skulle ge det en chans. Jag sa till henne att jag tänkte följa med, och hon blev nog ganska glad.
Tror ni att det var tråkigt? Nä. Tror ni att alla var konstiga människor i knäppa kläder? Nä. Juste. De var världens skönaste människor, med roligaste humorn. Jag blev ganska paff, men trivdes vid första anblicken. Alla var så snälla och inte ett dugg blyga för mig, utan gav mig massa kramar och hälsade jätteglatt! Efter den gången så fortsatte jag att följa med min kompis, vecka efter vecka, och efter ungefär tre veckor så tror jag att jag började kalla mig själv kristen. Och mitt liv som jag tyckte började hur bra som helst, bara sköt uppåt. Jag hade plötsligt något att förlita mig på, något att gå efter. Och jag var så himla lycklig.
Nu ett år senare när jag snart har fyllt 15 så är jag fortfarande kristen och övertygad om att steget att bli kristen var det bästa jag har gjort i hela mitt liv. Det var inte så mycket som jag behövde göra, bara att ge det en chans. Och jag vann allt.
Idag är det två i min familj som är kristna, jag och min syster som båda var emot kristendomen men nu är en del av den.
Jag vill verkligen uppmana alla er som orkade läsa den där texten att bara pröva någon gång att be eller besöka någon kristen ungdomsgrupp eller något sånt. För allt kan ändras till något som är så himla mycket bättre än det man trott. Och visst har jag varit med om motgångar och tvivlat hur många gånger som helst, men jag vet numera att Jesus alltid är med mig, och älskar mig vad jag än gör.
Haha, det kanske kom som en chock för er att jag är kristen. Ni kanske också hade en annan uppfattning om kristna, men nu vet ni att det inte alltid är som man tror ;) Jag hoppas att den här texten har betytt något för nån av er alla, och jag vill också att ni ska veta att det bara är att lämna en kommentar med någon fråga eller om ni har någon åsikt. Jag tål absolut kritik och lovar att svara på allt. Om ni vill ha min mejladress så får ni bara fråga efter den=)
Nu ska jag äta och lämna er att fundera lite på den texten ;)
Puss och kram från Nicole som har saknat er alla!!!! :D:D (Och tack min kära kompis som vet vem hon är, för att du tog med mig till Cactus! )
Kommentarer
Trackback
