Merde, skit och trippel merde!
Fotograferingen blev mer eller mindre en katastrof... Inte nog med att vi höll på att göra oss i ordning inför vårt spexfoto i ungefär sjuttio år eller mer så var vår fotograf mer eller mindre sinnesförvirrad.
Jag och mon petit ami Swedish var vampyrer, men våra tänder (Nej, det var bara våra plasttänder, våra riktiga sitter kvar) som utgjorde halva grejen var tydligen strängt förbjudna...
Alltså hade vi lite blod i mungipan och inga vampyrtänder! Hurra! (Eller inte) Jag förstår egentligen inte varför, vår så kallade fotograf höll ett långt föredrag om etik och moral med oss stackars tonnåringar. Vår bild fick tydligen inte ha något med följande att göra; Sex, droger, alkohol, tobak, huvudbonader. Vad vampyrtänder har i den kategorin att göra vet jag faktiskt inte, för de var inte speciellt sexiga, men det visste tydligen vår kära "fotograf".
Han var ganska knäpp egentligen. Sa en del grejer som jag inte ens tänker ta upp för att jag inte vill ha några konstiga bilder i huvudet. (Mitt huvud är redan överfyllt med konstiga grejer)
Har jag föresten nämnt mångfaldet i vår klass? Vi hade två vampyrer (Världens snyggaste självklart), x antal prostituerade, en ängel, x antal tråkmånsar, två alkoholister utan alkohol (Som var strängt förbjudet), x antal pimps och en blottare. Vad det säger om vår klass får ni själva klura på... Men vi hade ändå ganska kul.
Alla har gnällt på min lugg idag. Jag förstår dem just nu, för jag ser ut som en enda stor lugg. Jippie!
Först påpekade "fotografen" det så snällt. Han sa också när vi fotade ensamfoton att jag skulle le med öppen mun för att jag hade så fina tänder. Tydligen såg det ut som om jag döljde en tandställning. Tack så mycket... Dessutom så sa han det efter att han var klar med bilderna av mig. Schysst, verkligen jättesnällt "fotografen".
En annan lärare som jag så snällt hälsade på påpekade att man knappt såg mig för att min lugg var i vägen.
Med andra ord, jag ska klippa min lugg så snart jag kan. Frukta icke! Snart får ni se mitt ansikte igen som tydligen är så döljt av min lugg... Alltid något att se fram emot.
Min snygge italienare fick jag aldrig syn på igår som jag hoppades på... Merde! Jaja, sånt är livet.
Cést la vie och allt det där...
(Faktum är att jag inte ens vet om han är italienare, men det får vi väl se förr eller senare.) Hehehe...
Jag känner mig riktigt inspirerad av Georgia Nicholsons dagböcker. Därav mitt nya sätt att skriva på. Mycket roligare. (Tycker jag iallafall) Ni får tycka vad ni vill.
Träning idag. Bra. Jag känner för att slå ner nån. Stackars den som håller min mits idag säger jag bara. Jätteluggen slår tillbaks. Det ni.
Nu ska jag läsa vidare och drömma om min italienske pojke. Så det så.
Puss puss<3 //Lugglisa
Jag och mon petit ami Swedish var vampyrer, men våra tänder (Nej, det var bara våra plasttänder, våra riktiga sitter kvar) som utgjorde halva grejen var tydligen strängt förbjudna...
Alltså hade vi lite blod i mungipan och inga vampyrtänder! Hurra! (Eller inte) Jag förstår egentligen inte varför, vår så kallade fotograf höll ett långt föredrag om etik och moral med oss stackars tonnåringar. Vår bild fick tydligen inte ha något med följande att göra; Sex, droger, alkohol, tobak, huvudbonader. Vad vampyrtänder har i den kategorin att göra vet jag faktiskt inte, för de var inte speciellt sexiga, men det visste tydligen vår kära "fotograf".
Han var ganska knäpp egentligen. Sa en del grejer som jag inte ens tänker ta upp för att jag inte vill ha några konstiga bilder i huvudet. (Mitt huvud är redan överfyllt med konstiga grejer)
Har jag föresten nämnt mångfaldet i vår klass? Vi hade två vampyrer (Världens snyggaste självklart), x antal prostituerade, en ängel, x antal tråkmånsar, två alkoholister utan alkohol (Som var strängt förbjudet), x antal pimps och en blottare. Vad det säger om vår klass får ni själva klura på... Men vi hade ändå ganska kul.
Alla har gnällt på min lugg idag. Jag förstår dem just nu, för jag ser ut som en enda stor lugg. Jippie!
Först påpekade "fotografen" det så snällt. Han sa också när vi fotade ensamfoton att jag skulle le med öppen mun för att jag hade så fina tänder. Tydligen såg det ut som om jag döljde en tandställning. Tack så mycket... Dessutom så sa han det efter att han var klar med bilderna av mig. Schysst, verkligen jättesnällt "fotografen".
En annan lärare som jag så snällt hälsade på påpekade att man knappt såg mig för att min lugg var i vägen.
Med andra ord, jag ska klippa min lugg så snart jag kan. Frukta icke! Snart får ni se mitt ansikte igen som tydligen är så döljt av min lugg... Alltid något att se fram emot.
Min snygge italienare fick jag aldrig syn på igår som jag hoppades på... Merde! Jaja, sånt är livet.
Cést la vie och allt det där...
(Faktum är att jag inte ens vet om han är italienare, men det får vi väl se förr eller senare.) Hehehe...
Jag känner mig riktigt inspirerad av Georgia Nicholsons dagböcker. Därav mitt nya sätt att skriva på. Mycket roligare. (Tycker jag iallafall) Ni får tycka vad ni vill.
Träning idag. Bra. Jag känner för att slå ner nån. Stackars den som håller min mits idag säger jag bara. Jätteluggen slår tillbaks. Det ni.
Nu ska jag läsa vidare och drömma om min italienske pojke. Så det så.
Puss puss<3 //Lugglisa
Kommentarer
Trackback
