Var unik - Alla andra finns redan

Hejsan!
Igår tittade jag på en massa bra grejer om Michael Jackson.
Det bästa var ändå minnesceremonin på fyran som började 19.30 och höll på till 21.30.
Så himla fin! Min träning slutade vid åtta så jag var tvungen att springa hem. Missade bara en halvtimme, och det får jag väl leva med.
Det var verkligen något av det finaste jag har sett i mitt liv, jag fattar inte hur man kunde få ihop det så bra med så kort varsel, men det lyckades de verkligen med. Michael skulle ha gillat det tror jag.
Många av hans vänner höll jättefina tal eller sjöng :) Speciellt när Brooke Shields (?) berättade om när de var små och så. Bland annat så sa hon att de retades ibland och att han älskade att bli retad. Hon brukade säga till honom att han började sin karriär sent, eftersom hon började när hon var elva månader och han var hela fem år :P Haha, det var en härlig känsla liksom, det blev charmigt.
Och så sa hon att när han började med sin vita handske så sa hon "What's up with the glove?" och han hade bara lagt armarna i kors och lett mot henne.
Han log väldigt mycket enligt henne, skönt att höra.
Sedan sjöng Marlon Jakcson, hans bror, och det var fint för det var låten "Smile" som var hans favoritlåt.
Och i slutet så står alla på scenen och sjunger "We are the world" och "Heal the world" och sedan säger en av bröderna (Jackie?) några fina ord och sedan släpps Marlo (?) fram och han kunde knappt prata av gråten som han tydligt hade i halsen så alla lade händerna på hans axlar och gav honom stöd så att han kunde fortsätta.
Han berättade om när de var små och han kom i n ien musikaffär där Michael står och tittar bland skivorna - fast utklädd.
Så han går fram till honom och säger; "Michael, vad gör du här?" och han vänder sig om och säger; "Hur visste du tt et var jag?" Då börjar han skratta och säger; "För att du är min bror. Jag skulle känna igen dig överallt. Och de där skorna hjälper ju inte precis."
De skorna hade han tydligen alltid på sig.
Sedan säger de; "Och nu tror jag att Janet vill säga något." Och alla börjar ju skrika såklart och sedan stiger lilla Paris fram till mikrofonen och de får säga till henne att prata högre och rättar till teleonen och hela familjen liksom stöder henne.
Så säger hon ungefär; "Um ... I just wanted to say that my dad is the greatest one ... And I just want to say that I love him so mutch ..."
Sedan brast det för henne och de var tvugna att gå därifrån med henne. Stackars lilla tjej. Och hans andra två barn.
Jag tycker så himla synd om dem.
Jag ber för hela Jacksonfamiljen och jag ber för Michael och att han äntligen ska få fred i himlen.
Det var som någon av bröderna sa; "Maybe, they will finally leave you alone now, Michael."
Mycket av det som de sa om honom hade han garanterat behövt höra när han fortfarande var vid livet. Kanske kunde det ha räddat honom?
Jag vill bara säga nu att jag inte tror på all skit som det har sagts om honom.
Han var en god människa och han gjorde gott.
Han har tre underbara barn som älskar honom och en underbar familj som också älskade honom sådetså!


R.I.P. Brother. <3

  ~ Prinsens stjärna på Walk of fame

Här är delen där Paris pratar om sin pappa. Jag grät nu också när jag såg det igen.
Igår grät jag under exakt hela ceremonin.

 
Puss, Nicole <3